En vecka efter vörtkoket var det dags att tappa om ölet och torrhumla. 20g Amarillo och 20g Cascade blandades i två såna här strumpliknande påsar och lades i botten på det rena jäskaret. Den nya pumphäverten gjorde sitt jobb klanderfritt och snart hade vi en något mindre -- men fortfarande väldigt -- grumlig vätska i det rena karet.
Avsmakning bjöd på viss förvåning. Vart hade all humle vi tillsatt tagit vägen? Det smakade inte alls så beskt som vi trodde det skulle göra, och en lite märklig bismak dröjde kvar.
Ingen densitetmätning gjordes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar